Still Panorama®

Still Panorama® - Distant Territory

Still Panorama® - Distant Territory

Sarek mot Rapadalen

Hösten har nått Sarek. Snön ligger redan på de hösta topparna, men sjön är fortfarande isfri och björkarna har fått sin gulröda höstskrud. Dagen är nästan molnfri och endast en lätt bris krusar vattenytan. Kvällen och solnedgången blir vacker och under någon minut blir stämningen nästan magisk. Ett lila skymningsljus med Sarek, Tjahkkelij och Skierfe i silhuett och sjön som spegel ger en andäktig stund.

Längd: 14 timmar

Pris: TBD

Betalningssätt: faktura

Media: USB 2.0

Format: WMV

Ansvarig utgivare: Magnus Bergdahl, Kaise Design AB

Inga beställningar kan göras för närvarande!

Filmtillfället

Det var först under dag tre filmningen kom i gång. Första dagen kom jag fram till filmplatsen för sent. Den dagen var annars väldigt fin. Framme lagom till solnedgången, konstaterade bara att jag var på rätt plats och gick sen för att slå upp tältet. Där var en annan ensam vandrare, som var på väg till Aktse. Det var en lustig prick. Han gillade bekvämligheter och hade med sig halva bohaget. Portabel dusch, slevar, burköl, halv servis, elektrisk myggdödare av typen tennisracket, uppblåsbar madrass och en massa tingeltangel. Han såg ut som en julgran när han senare gick i väg till Aktse. Med tung ryggsäck och tung kropp insåg han senare sin orimliga packning och sålde sen en del till personalen i STF-stugan.

Dag två lade sig ett tjockt dimtäcke över landskapet. Morgonljuset fångades, men sen blev allt dystert och filmningen avbröts. Under eftermiddagen kom det in ett antal båtar, fulla med jägare, samer, och deras byte. De var missnöjda, för de hade bara fällt en tjur. De yngre jägarna ville ut igen, med de äldre tyckte att det fick räcka för denna gång. Och det är klart, att släpa några hundra kilo genom myrar och vide frestar på.

Dag tre startade tveksamt. Dimmolnen låg fortfarande kvar på morgonen. Men allt eftersom solen steg, brändes molnen bort och till slut blev det knallblå himmel. Under dagen kom ett 10-tal vandrare. Alla var de på väg till Aktse, för att sova över vid STF-stugan sista natten innan de stängde för säsongen. Tre tyskar stannade till och pratade. De är oftast helt betagna av vidderna och tystnaden.

Under dagarna såg jag ganska lite i djurväg, men några strörenar sprang förbi. Det fanns en del sjöfågel på sjön och vid ett tillfälle lyfte de alla som på kommando och började flyga i åttor. Jag begrep först inte varför, men när jag lyfte blicken hängde en kungsörn ovanför dem. Den cirkulerade ett tag, men försvann sedan.

Dag fyra gick jag via Aktse mot Saltoluokta. Efter Aktes var ensamheten monumental. Inte en själ längs vägen, inte ens någon vilsen ren. Solen sken och det var vindstilla.

 

 

© 2009 Kaise Design AB. All Rights Reserved